singing simpler

Här och nu


Lämna en kommentar

Fritids

image

Pysselfröken tänker och planerar, men ofta kommer saker och ting emellan mina tänkta projekt. Som exempelvis att alla barn redan sysselsatt sig själva medan jag tagit av mig ytterkläderna efter utevistelsen. Blomman ovan är resultatet av en sån aktivitet. Pysslaren har klippt ut stjälk och massa blomblad ur vanligt papper och sen gått loss med lim, pensel och pärlor. Det enda fröken gjorde var att på uppmaning fixa en pinne att stabilisera stjälken med. 🙂

Det är jättekul att barnen är så självgående. Nu har jag kommit över ett parti avdankade kläder. Blir spännande att se vad de kan åstadkomma när de får gå loss på dem. 🙂 Ett par jeans kan ju till exempel omvandlas till hur coola saker som helst och jag är rätt säker på att ungarna har bättre fantasi än mig! 😉


Lämna en kommentar

Höstlov

image

Ojojoj vilken stämning det var på jobbet när jag kom i morse! Vet inte vilka som var gladast, barnen eller lärarna?

Nu är det i alla fall lov, en välbehövlig paus för oss alla. Visserligen ska somliga vistas eller jobba på fritids, men vi slipper i alla fall lektioner och krav.

Själv ska jag jobba måndag-onsdag. Hade egentligen fått ledighet för hela veckan beviljad, men det blir ju ändå ingen resa till Heidelberg och jag behövs som resurs…

Efter jobbet på onsdag åker jag dock upp till Umeå och stannar där över helgen. Ska bland annat träffa kusiner och kusinbarn, lillebror och gå kurs. Och ja, dans så klart. Amerikanen Chuck Brown är i farten. Jag har tagit två privates med honom tidigare i år, så det blir spännande att höra om han ser någon utveckling. 🙂

Nu närmast: dusch och dans! 🙂


Lämna en kommentar

Kurator trots allt?

När jag började plugga psykologi, för vad som känns som tusen år sedan just nu, hade jag ett samtal med min programansvarige. Jag frågade om jag kunde gå via den utbildningen för att få jobb som skolkurator. Han sa nej.

Jag minns inte riktigt vad jag trodde att mina studier skulle leda till när jag började på socionomprogrammet, men det fåtal gånger jag tänkt tillbaka på den ”ursprungliga” idén (det var ju inte direkt dem första idén, den tillkom ju långt efter flygvärdinna, ridande polis, musikalartist mm) har jag tänkt att den kom sig av att jag var helt ute och cyklade. När jag jobbade på min förra skola kändes tankar kuratorjobbet inte alls bra, som att jag skulle förlora den vardagliga kontakten med eleverna och bli en person som bara kommer fram när det är jobbigt.

Men nu… Kanske? Jag har nog inte kunnat föreställa mig vad kuratorsrollen på en låg- och mellanstadieskola skulle kunna innebära tidigare, men i dagsläget kan jag ju se behovet av det jag är är bra på lite var stans. Här om dagen sa en kollega ”Ida skulle inte du kunna jobba som kurator på den här skolan? Det skulle vara så bra. Du är ju så bra på att prata med barnen.” Och ja, det kanske jag är? Hon tycker ju tydligen det vilket känns jätteroligt, för jag beundrar verkligen hennes arbete.

Har ägnat stor del av dagen åt att reda i en konflikt mellan några mellanstadiebarn. Just nu bara kliar det i fingrarna av lusten att jobba vidare med de förståelseluckor som orsakat osämjan. Vad jag behöver för tjänstetitel för att ha tid med sånt vet jag inte. Men just nu känns i alla fall kurator på låg och mellan rätt intressant.


Lämna en kommentar

Nitroglycerin

Att para ihop två av klassens värsta busfrön kanske vid första tanken inte verkar så himla smart. Men om en tänker efter: borde inte alla barn få uppleva känslan som uppkommer när ett annat barn tjuter av glädje över att just de två ska få jobba tillsammas? Åtminstone ibland?

De hittar ju dessutom varandra på fritiden ändå och behöver hjälp med att lära sig kanalisera energin som uppstår mellan dem. Vem hjälper dem med det om det inte sker i skolan?

Det är inte knäpp tyst när de jobbar. De har himla kul tillsammas när de jobbar. Jag vet få personer som är helt tysta när de har kul. En del kan helt enkelt inte vara tysta när de har roligt. Samtidigt vill vi att de ska tycka att skolan är rolig. HUR blir skolan rolig för dem som aldrig tillåts slappna av och vara sig själva? Nä, arbetsro i all ära men ibland måste det få bli lite skratt också. Även för dem som inte har någon naturlig fallenhet för att smyga och viska. Och det är faktiskt upp till de vuxna i skolan att skapa möjligheter för detta utan att klasskompisarna blir allt för störda. Om inte skolan klarar det så kan vi totalt lägga ner snacket om ”en skola för alla”.


Lämna en kommentar

Dagens höjdpunkter

IMG_2744

Utan inbördes rangordning:

  • Lyckades lugna ner en arg elev (som inte ens är min) och reda ut var ilskan kom ifrån, såg honom gradvis slappna av och slutligen avsluta dagen skinandes som en sol och säga till sin mamma att han älskar henne.
  • Gav en elev som saknade tillräckliga ytterkläder ett ”specialuppdrag” i klassrummet. Det slutade med att jag skolkade från min rastvakt för att det var så givande att sitta och prata med honom. Han berättade bland annat att han sjunger när han är glad och  att radion alltid börjar spela ledsna sånger när han är ledsen. Sen pratade vi om att han kan välja glad musik för att bli på bättre humör. Om denna lilla kille bara visste hur mycket mitt hjärta hejar på honom varje dag…
  • Alla sockar hittade en kompis och alla blöta kläder en plats.

Uppdatering:

  • Kom på att jag träffade söta H, en gammal klasskompis från socionomprogrammet, på pendeln. Ingen av oss hade kunnat tro att den andra skulle hamna i Stockholm, så det var ju lite lustigt att vi möttes här nu.