I begynnelsen sparade undertecknad på det mesta. Födelsedagskort lades i högar. Blommor torkades. Skolböcker staplades i lådor. Biobiljetter och åkband klistrades in i dagboken, som för övrigt var oerhört tidskrävande eftersom allt skulle dokumenteras. Ofta kunde jag skjuta på dagboksskrivandet eftersom det kändes för jobbigt att ”skriva ikapp” innan jag ”fick” börja skriva om det som var aktuellt. Kärleksbrev vårdades ömt trots att föremålen för min kärlek skiftat flera varv, placeringskort, tack-kort, presenter jag avskytt från första stund och böcker jag inte ägnat en sekund. Sparas skulle det.
Men efter att ha tappat räkningen på antal flyttar, plöjt metervis med böcker om vardagseffektivitet, Feng Shui, yoga, mindfulness och annat som skulle göra mig framgångsrik och lycklig samt downsize:at från 120 kvm med hel vind till 1:a på 30 kvm har jag ändrat inställning till sparandet lite. Jag har fortfarande väldigt svårt för att kasta saker. Jag har tydligen någon liten spara-gen som ser återbruksmöjligheter i det mesta. Men att ge bort saker går lysande. Sälja brukar sällan vara aktuellt eftersom jag ofta inbillar mig att andra i min närhet skulle kunna vara i behov av mina prylar. Dessutom brukar det kännas omständigt.
I dagsläget slits jag mellan att vilja leva som en munk ägandes endast 10 saker och insikten om att det (mesta) av mina prylar som trots allt överlevt alla härjningar faktiskt ÄR saker som jag genuint älskar, blir glad av och VILL ha kvar. Med tanke på att min lägenhet i Umeå ska tömmas inom kort och jag inte riktigt har någonstans att spara sakerna är den insikten just nu minst sagt lite… i vägen.
Men ibland gör sig den där spara-genen sig påmind på helt andra ställen än i mitt hem. Storstädade i pysselskåpen på fritids tillsammans med kollegorna igår. Det blir riktigt komiskt när kollegorna vill slänga saker och jag nästan får panik och börjar samla saker på hög. Hjärnan arbetar febrilt och försöker komma på användningsområden för garntrassel, tygslamsor, sångböcker och pappersbitar. Vi skojade om att de kommer hitta en håla fylld av mina skatter någon gång i framtiden när jag slutat på skolan. Som Smaug. 😉