singing simpler

Här och nu


Lämna en kommentar

Det som räknas

Har just varit på IKEA och inhandlat årets troligtvis enda julklapp… En mer eller mindre beställd julklapp. 😉

I min familj har vi i år bestämt att vi inte ska köpa några julklappar. Det började med att jag deklarerade att jag inte har råd med några klappar (vilket jag brukar göra varje år, men sen tar någon sorts samvete över och det blir det dyrt ändå) och att jag faktiskt menade fullt allvar i år. Sen har resten av familjen hakat på. Den enda som protesterat är mormor, för hon har säkert byggt på klapphögen sen i januari. Så klart är min klapp till henne. 🙂

En kollega frågade idag om jag trodde jag skulle få många julklappar. Jag svarade ”inga alls” och förklarade att vi tänker kramas och umgås istället. (Detta kommenterade kollegan med ”Oroa er inte barn, det är inte alla vuxna som resonerar så där”… Men det är en annan historia.)

Det känns verkligen skönt att slippa julklapparna. Inte för att jag inte tycker om att ge bort saker, för det gör jag. Men att stressa över hur jag ska få pengarna att räcka till samtidigt som jag skulle vilja ta ner månen till dem jag älskar tycker jag inte om. Dessutom tycker jag att konsumtionshysterin under julen är förkastlig ur många synvinklar, samtidigt som det är jättesvårt att inte dras med. Miljön. Alla barn som känner sig underlägsna för att de inte kan uppvisa samma ”standard” som kompisarna. Alla föräldrar som stressar och mår dåligt över att inte ha råd att ge mer, eller kanske inte ens råd till skinkan. Eller föräldrar som kompenserar sin frånvaro med dyra presenter. Alla som är ensamma. Nä fy, det här vill jag inte ens tänka på.

Jag är i alla fall jätteglad över att få åka hem och göra det som känns viktigt för mig. Umgås med min familj. Det är många många år sen jag tyckte om julen, men i år ser jag faktiskt fram emot den. Det känns stort.

Annonser


Lämna en kommentar

”Äntligen” fredag

Idag har det gått en vecka… 23.04 för att vara exakt. Jag är oerhört stolt över att jag inte har brutit ihop. Kröp i säng i vettig tid igår (mitt hetaste tips till mig själv och alla andra) och morse vaknade jag faktiskt utvilad. Arbetsdagen har varit bra och det är dans ikväll. Jag tror det blir trevligt även många åker till Midland Swing Open i helgen, så vi kommer nog inte bli lika många som vid tidigare tillfällen under hösten. Men just nu önskar jag att jag var kvar på jobbet. Med barn kring benen som stjäl var sekund av uppmärksamhet är det enkelt att hålla tankarna i nuet.


Lämna en kommentar

One of those days

Idag har undertecknad stadstränat. Ville hitta nya GORE-TEX dojor men höll knappt på hitta ut från T-centralen. Efter många om och men gav jag upp idén om att hitta till Hötorget till fots, gick tillbaka och tog T-banan dit istället. Några skor hittade jag inte, men jag har i alla fall fiskat upp en ny kalender. Dessutom vet jag nu hur jag går från Hötorget till T-centralen och hur det ska se ut när jag kommer UT från centralen om jag vill gå mot Hötorget. Men HUR jag hittar ut den vägen har jag ingen aning om.

Trots dubbla humörbananer var energin mer än slut när jag närmade mig hemmet, så det blev Chicky Meal från Sibylla till middag. Sunkigt men mättande… eller hade i alla fall kunnat vara om det inte hade läckt dricka över merparten av stripsen. Humöret har fortfarande inte återhämtat sig efter denna blodsockerblues. Dålig planering så klart. Men mina eftermiddagsplaner blev inställda i sista sekund och jag ville varken sitta i tom lägenhet hela kvällen eller äta ute själv, så jag valde tydligen det här istället. My bad. Nu ska undertecknad stå sitt kast och förklara den här dagen avklarad. Det blir bättre imorgon.


Lämna en kommentar

Dagens höjdpunkter

IMG_2744

Utan inbördes rangordning:

  • Lyckades lugna ner en arg elev (som inte ens är min) och reda ut var ilskan kom ifrån, såg honom gradvis slappna av och slutligen avsluta dagen skinandes som en sol och säga till sin mamma att han älskar henne.
  • Gav en elev som saknade tillräckliga ytterkläder ett ”specialuppdrag” i klassrummet. Det slutade med att jag skolkade från min rastvakt för att det var så givande att sitta och prata med honom. Han berättade bland annat att han sjunger när han är glad och  att radion alltid börjar spela ledsna sånger när han är ledsen. Sen pratade vi om att han kan välja glad musik för att bli på bättre humör. Om denna lilla kille bara visste hur mycket mitt hjärta hejar på honom varje dag…
  • Alla sockar hittade en kompis och alla blöta kläder en plats.

Uppdatering:

  • Kom på att jag träffade söta H, en gammal klasskompis från socionomprogrammet, på pendeln. Ingen av oss hade kunnat tro att den andra skulle hamna i Stockholm, så det var ju lite lustigt att vi möttes här nu.