singing simpler

Här och nu


Lämna en kommentar

Volvo

Eller med andra ord: jag rullar…

I mitt näst senaste inlägg skrev jag ju att det kändes som att det inte behöver hända så mycket för tillfället. Att livet bara kunde få tuffa på. Lite så har det faktiskt blivit också. 🙂 Det har inte hänt så spektakulära saker, men det är bra! 😀

Kidsen gillar mig. Jag gillar kidsen. Dansen är igång igen med socials på helger och kurs på tisdagar. Igår fick jag veta att advanced-gruppen kommer fokusera en del på tävlingsträning, vilket känns både kul och nyttigt.
image

Har äntligen fått läsa Nyckeln!  Fick lägga rabarber på skolbibliotekets exemplar. Awesome! 😀 Engelsfors-trilogin kan vara det bästa jag läst. Varenda mening är en njutning! Befinner mig just nu i post-bok-depression. Finns det någon mening med att läsa något annat? Ever? 😉


3 kommentarer

Tuff tuff

Sagt det förr och säger det igen. Jag älskar att åka tåg! Speciell på morgonen. Vem hade kunnat tro det? 😉

Färdigflyttad. Så gott som i alla fall. Hämtar två påsar ikväll och sen är det bara eftersändningen som fattas. Jag är förvånad över hur snabbt och lätt jag fallit in i min min morgonrutin igen. Fast lite bättre, för väckarklockan får stå kvar på fem minuter extra.

Jag har varit inne i någon slags ”när ska saker hända-mode” de senaste dagarna. Men igår kväll dök tanken ”behöver det hända så mycket just nu då?” upp i mitt huvud. Svaret kändes ganska enkelt, just då i alla fall. Nä, det behöver inte hända så mycket. Det är bra så här. Nu kan livet bara få tuffa på ett tag.


Lämna en kommentar

Dans-året har startat!

Igår var det glitter och glamourparty som gällde för oss westies. Det kändes lite som att komma hem. I love this community! Så varma och härliga människor och så denna underbara dans! Vad vore mitt liv utan West Coast Swing? Visst, jag har haft mycket dans i mitt liv även innan jag började med WCS, men aldrig funnit lika mycket glädje i någon annan dans. Eller lika mycket beslutsamhet. Jag har ju tidigare skrivit om att jag haft en tendens att snabbt bli hjälpligt bra på saker men sen tröttna när jag behöver anstränga mig för att bli bättre. Så känna det inte med West Coast Swing. Det känns som att jag aldrig får nog och det motiverar mig till och med till saker jag vanligtvis inte är speciellt sugen på. Som träning till exempel. Men 2014 kommer bli året när jag skaffar tillräckligt med muckler för att kunna dansa som jag vill. Det är inget nyårslöfte, jag bara känner att det kommer bli så. 😀


Lämna en kommentar

Spara-genen

I begynnelsen sparade undertecknad på det mesta. Födelsedagskort lades i högar. Blommor torkades. Skolböcker staplades i lådor. Biobiljetter och åkband klistrades in i dagboken, som för övrigt var oerhört tidskrävande eftersom allt skulle dokumenteras. Ofta kunde jag skjuta på dagboksskrivandet eftersom det kändes för jobbigt att ”skriva ikapp” innan jag ”fick” börja skriva om det som var aktuellt. Kärleksbrev vårdades ömt trots att föremålen för min kärlek skiftat flera varv, placeringskort, tack-kort, presenter jag avskytt från första stund och böcker jag inte ägnat en sekund. Sparas skulle det.

Men efter att ha tappat räkningen på antal flyttar, plöjt metervis med böcker om vardagseffektivitet, Feng Shui, yoga, mindfulness och annat som skulle göra mig framgångsrik och lycklig samt downsize:at från 120 kvm med hel vind till 1:a på 30 kvm har jag ändrat inställning till sparandet lite. Jag har fortfarande väldigt svårt för att kasta saker. Jag har tydligen någon liten spara-gen som ser återbruksmöjligheter i det mesta. Men att ge bort saker går lysande. Sälja brukar sällan vara aktuellt eftersom jag ofta inbillar mig att andra i min närhet skulle kunna vara i behov av mina prylar. Dessutom brukar det kännas omständigt.

I dagsläget slits jag mellan att vilja leva som en munk ägandes endast 10 saker och insikten om att det (mesta) av mina prylar som trots allt överlevt alla härjningar faktiskt ÄR saker som jag genuint älskar, blir glad av och VILL ha kvar. Med tanke på att min lägenhet i Umeå ska tömmas inom kort och jag inte riktigt har någonstans att spara sakerna är den insikten just nu minst sagt lite… i vägen.

Men ibland gör sig den där spara-genen sig påmind på helt andra ställen än i mitt hem. Storstädade i pysselskåpen på fritids tillsammans med kollegorna igår. Det blir riktigt komiskt när kollegorna vill slänga saker och jag nästan får panik och börjar samla saker på hög. Hjärnan arbetar febrilt och försöker komma på användningsområden för garntrassel, tygslamsor, sångböcker och pappersbitar. Vi skojade om att de kommer hitta en håla fylld av mina skatter någon gång i framtiden när jag slutat på skolan. Som Smaug. 😉