singing simpler

Här och nu


2 kommentarer

Dagens insikter

1. Om jag skulle tvingas leva på enbart en sak för resten av mitt liv så skulle det vara Evas fruktkaka. OMG!!!!

2. Om jag kunde vara så lycklig som jag var med finaste, hur lycklig skulle jag då inte kunna vara med någon som känner och vill samma sak som mig?!? 🙂 En plattityd kan tyckas, men ändå något jag inte hajat förren ikväll. Och kanske tillfälligt glömmer igen. Men om jag så ska fram med köttyxan så ska poletten NER!

image


Lämna en kommentar

Några steg bakåt

Men det är ok. Det får ta den tid det tar. Fördelen med att falla är att upptäcka att det finns personer som fångar upp mig. Inte minst jag själv. Just idag vill jag inte ens gå vidare, men jag vet samtidigt att jag kommer att göra det.

På jobbet idag var det en kollega som frågade ”Känner du dig ensam?” Utan att tveka så svarade jag nej på den frågan och tankarna gick direkt till tjejerna jag hängde med igår. Visst, jag känner mig ensam ibland. Ofta. Men uppenbarligen inte hela tiden, vilket alltid är något.

Jag har träffat finaste i helgen. Det förvånar mig att jag kan känna så mycket kärlek och samhörighet utan att han känner likadant. Men förhoppningsvis så kanske poletten trillar ner snart.


Lämna en kommentar

T-Centralen från (norrländskt) pendlarperspektiv

Ska inte sticka under stolen med att det inledningsvis kändes gruvsamt att byta gosiga lilla Karlbergs station mot T-Centralen. Större, stökigare och tidigare morgnar stod på min minuslista. Nu när jag börjar bli lite varm i kläderna börjar jag dock skönja lite andra aspekter.

-Jag behöver faktiskt inte gå så så mycket tidigare. Tar jag T-banan så behöver jag egentligen bara gå 3 minuter tidigare. Men för att vara på den säkra sidan brukar jag gå 10 min tidigare, vilket lämnar utrymme för att hinna med annat på vägen.

-Frukostutbudet är oändligt. Nu försöker jag ta med frukost hemifrån, men om jag skulle råka glömma finns det massa att välja på. Och kaffe är ju alltid najs på tåget. De flesta äta/kaffeställen har frukostdeal och det går även handla på konsum för den som hellre vill det.

-Jag kan pysa förbi apoteket på en grisblink.

-Pocketshop… Need I say more?

Att det är mycket folk i omlopp stör mig inte så mycket som jag trodde att det skulle göra. Inte alls faktiskt. Jag tänker på myrstackar och känner mig delaktig på något sätt. Svårt att förklara, men ni kanske fattar ändå. 🙂

Det gäller ju dock att ha öppnat ögonen när infotavlorna vid pendeltågen passeras. Vips så har tåget bytt spår utan att det skyltats vettigt i spärren. Och om jag av någon anlednig missat tåget så finns det väldigt dåligt med platser att sitta på medan man väntar. Då är det lätt att hamna på pocketshop.

Sooo longing to read this!

image

Tredje boken i Engelfors-trilogin. Svensk fantasy i toppklass! Ett gäng ungdomar, som inte nödvändigtvis gillar varandra, upptäcker att de har magiska krafter och tvingas samarbeta för att rädda världen. Ondskans centrum är så klart skolan. 😉 Det här är faktiskt mer än bara en spännande historia. Styrkan i böckerna ligger i nyanserade och komplexa personbeskrivningar och hur relationerna mellan karaktärerna utvecklas. Jag och en av mina fd elever har analyserat karaktärerna grundligt och jag tycker att de lämpar sig ypperligt som underlag för diskussioner med ungdomar. Men den får vänta tills jag får tag på den på biblioteket.

I morse råkade jag dock impulsshoppa den här:

image

Ingen aning om den faktiskt är bra, men jag här funderat på den varje gång jag sett den under en längre period. Nu tyckte jag det var dags att sluta fundera. 🙂


Lämna en kommentar

Omtanke

Dagen har spenderats i bingen. Har druckit massvis av te med honung, tuggat i mig färsk ingefära, druckit C-vitamin och försökt vila så mycket som möjligt… Mina ouppackade väskor har fått stå och begynnande dammtussar likaså. (Inte för att damm står upp, men jag kunde inte motstå rimmet.) Har lämnat kroppen fritt utrymme att sova närhelst den vill, men den har inte antagit det erbjudandet.

Så kära kropp: sov gott nu, vila och vakna pigg och kry! 🙂


Lämna en kommentar

Kryptiskt, jag vet

Ibland så kan jag få en känsla av att något som hänt ”inte är på riktigt” för att dess motsats känns så himla rätt.

Ikväll var det en person som sa ”Men Ida… det här känns ju bara så fel, det kan ju inte stämma” om just en sån sak. Den lilla grejen… Och plötsligt är jag helt inne i att det som hänt inte är på riktigt. Att det som just nu är istället bara är en tillfällig avstickare och att saker och ting snart ska återgå till det ”rätta”.


Lämna en kommentar

Den som väntar på något gott…

För X antal år sen såg jag en snutt av en film där Jennifer Aniston spelade  en socialarbetare som blev på smällen. I princip det enda jag mindes från filmen var att hon i förbifarten svarade ”I call the shots” när en av ungdomarna hon jobbade med kommenterade hennes graviditet. Jag har velat se hela filmen ända sen dess men inte haft någon aning om vad den hette. (Kolla IMDB var liksom inte grejen på den tiden vi snackar om nu).

Ikväll hittade jag filmen på Netflix. Den heter The Object of my Affection eller Mannen i mitt liv. Och den var faktiskt riktigt sevärd. :)Upptäckte till min förtjusning så är det sötnosen som spelar Mike i Vänner, Paul Rudd, som har den manliga huvudrollen.

Visst, det är bara på film… men det är något om känns befriande med happy endings. Hur struligt det än blir så löser sig allt tillslut. Inte som alltid som en folk tänkt sig, men kanske till det bättre. 🙂


Lämna en kommentar

Ljuset

image

Jag ser hur ljuset brinner ut;
Jag ser hur varje liv tar slut
Dom strålande bloss
som lyste för oss
tar slut
Dom brinner alla ut

Jag ser hur livet rinner bort;
Hur tiden alltid är för kort
Den ändlösa stig
som skulle bli mitt liv
tar slut
Skall också nå sitt slut

Jag stod vid det rytande havet inatt
och såg ut i rymdens evighet

Och jag såg en svag men tydlig glöd;
Jag såg att nya stjärnor föds
Och fast det var natt
blev det ändå aldrig svart
Där ute
tändes nya ljus

Vi är en sekund i epokernas ström
men vårt liv är en oersättlighet

Så innan min låga flämtar till
Och skymningstimmen tiger still
skall jag vara ett bloss
för dom som följer oss
En tid;
Ett ljus på deras stig
En tid;
Ett ljus i deras liv

Imorgon ska min älskade morbror begravas. Jag sitter på tåget och lär mig texten ovan, skriven av Bjørn Afzelius. Hur jag ska kunna klara sjunga imorgon vet jag inte, men det får väl gå på något sätt. Har jag tur så finns det ett piano; då kan jag titta på tangenterna. Annars får jag väl blunda.